Igår tog jag frukost senare än alla andra på jobbet så jag satte mig i personalrummet för att få äte i lugn och ro.
Jeanette kom tillbaka från ett möte och hon satte sig ner med mig för att tala om hur det gick och hur allt vart upplagt en tid framöver. Efter en kort tystnad utbrister hon ut med hela kroppen, men vad tusan håller hon på med?
Jag ställer mig upp lutande mot matbordet för att också få en chans att se vad som försig går utanför fönstret.
Vi båda står i en lång tystnad när vi kollar på damen som letar bland soporna, vi överväger allternativ som att hon kanske faktiskt letar efter tomburkar, då hon kanske med närmare eftertänksamhet har en kass pension då damen är runt 80år. Men ack så fel vi hade, hon doppar ner huvudet i kompost soptunnan och med upp igen har hon en kompost påse som hon kollar bestämt i, hon drar igen påsen när hjon inte hittar det hon söker, drämmer ner den i soptunnan igen och vandrar vidare, då kan jag inte hålla tyst längre, jag säger till Jeanette du får faktiskt ursäkta mig nu men jag måste få skratta och sedan utbrister vi båda två i ett skratt som är bortom alla gränser, såg vi verkligen rätt? en 80årig tant ner i en komposttunna.