Känner att jag har blickat tillbaka mycket genom mina inlägg här på nya bloggen och vet ni vad det kommer jag fortsätta med även i det här inlägget!

Musik blir dagens ämne mina trogna snokande lärjungar!

Musik är verkligen något jag brinner för, dansen och mitt egna låtskrivande har gjort att musiken står mig väldigt tätt intill hjärtat, Blind eller döv är en svår fråga för mig helt enkelt.
Men i vilket som, minns ni när ni var små och rockade loss på alla låg och mellanstadie diskon?
Aqua, dundrade ut genom högtalarna, högt och tydligt, det var så magiskt att man sveptes med av bara en sån liten sak som att verkligen aqua spelades ut genom dom enorma högtalarna som stod staplade på golven, minns ni?
Man mimade och gjorde egna framträdande hemma, man tvingade bokstavligen sina föräldrar att sitta ner ett x-antal timmar per vecka för att se en själv fejka fram ett framträdande till någon man ville vara som.
I dagens läge, varken mimar jag eller uppträder jag inför mina föräldrar.
Så, Var det bättre förr när man kunde drömma sig bort och låta sig svepas med i vimmlet av suddiga önskemål av att vara artist på heltid, eller är det bättre nu när man vet att singstar är ett grymt festspel på enu en röjjig fest på 2000-talet.?