Att mina planer rubbas ibland är något man helt enkelt får leva med om man heter Amanda. Min planerade lugna hemma kväll slutade med utgång på GM för att se Petter uppträda.
Tur att man har en del vänner som verkligen bryr sig iaf, bättre få nära en flera och falska.
Avskyr när man gör så mycket för folk och bara får knivar i ryggen tillbaka, men jag antar att så är livet upplagt?
Man måste ha det där dåliga för att uppskatta det som verkligen är bra, ingenting förändras heller det som är så himla deprimerande. För om ca 50 år när vi är 70 och påväg in på ett boende kommer man sitta där indelade vid olika bord och snacka skit om varndra, tragiskt? Ja minst sagt.
Ville egentligen bara passa på att tacka Karlkvit som drog med mig ut i dimman.