Att använda kroppen fullt ut efter ett tränings pass med pappa på gymmet verkar som vanligt vara helt jävla omöjligt. Nu sitter jag här framför dumburken och beklagar mig själv över att mina bröst muskler värker omänskligt, helt otroligt sjukt ont, men jag gillar trotts det smärtan, den nästan o uthärdiga smärtan.
Att det smärtar efter en träning gör mig inte alls så mycket, jag tycker bokstavligen om smärtan då jag helt prompt tror att jag har fått ut så mycket mer av tränings passet då. Det ska vara tårar, svett och värk efter ett rejält träningspass annars är det som pappa säger; ett redigt jäkla fjöl pass!