Jag kände hur hjärtat började bulta, kände mig så himla nervös, drog in lukten och klappade han mjukt, kände andetagen och började sakta men säkert slappna av för varje minut och sekund som gick. Tillslut satt jag där, någon meter upp i luften, på det bästa stället man egentligen kan sitta på, äntligen tillbaka på hästryggen. Att få känna den underbara känsla jag verkligen kände efter att ha klarat av att rida igen som om ingenting hade hänt för två år sedan var helt magiskt. Gud vad jag saknar allt med hästarna att göra. Tackar Elin Ekroos för att jag fick följa med ut på en skritt tur i lördags eftermiddag.