Jag skrek som en tjej, fast jag inte for omkull, jag var koncentrerad till 100% och varje gång jag skulle sträcka mig efter vattenflaskan tänkte jag nu är det kört.
Solen gassade och man kunde känna hur värmen trängde in långt innanför skinnet. Så fort man nådde fram till dom skuggiga partierna, kände men svalkande brisar. Jag hade svårt att få fast mina fötter men tillslut släppte nervositeten och jag kunde få fast fötterna snabbare och snabbare, inte så snabbt som ett proffs men hyffsat snabbt för att vara första gången. Jag har ännu en gång begett mig ut på nya äventyr så igår fick jag för första gången i mitt liv testa att cykla på en MTB cykel ute i terräng, med riktigt bra cykel och skor.
Lärorikt och roligt, nu kan jag skryta inför brorsan.